på äventyr

Om två veckor och fem dagar åker jag bort på mitt nästa äventyr. Det känns konstigt nog inte så mycket än. Varken förväntningar eller farhågor fyller min tillvaro. Det känns som något jag måste göra, som något som kommer göra mig till en bättre och starkare människa, men i skrivandes stund är jag tom. Kanske är det det som kallas resfeber, eller så är det min hjärna som, som vanligt, skjuter upp alla starka känslor så länge det går. 

 

Skillnaden mellan det här äventyret och mitt förra är att det här har ett bestämt syfte. Vad jag kommer att fylla mina dagar med är redan bestämt och även hur länge jag kommer att vara borta. Det känns skönt. Jag är taggad på praktik. Det känns som att jag kommer lära mig mycket och förhoppningsvis kommer jag även kunna göra skillnad. Att ha en plats som jag måste gå till fem dagar i veckan, och som vill att jag presterar under tiden är lite nervöst. Då jag fortfarande inte vet exakt hur arbetsuppgifterna ser ut och vad som förväntas av mig så är det svårt att förbereda mig. Vad borde jag kunna? Vad kommer jag lära mig? 

 

Visst har jag planer för resterande tid också och jag hoppas kunna fylla det här äventyret med mer än erfarenheter från praktiken. Jag hoppas kunna upptäcka ett nytt fantastiskt land och se många fina vyer och träffa många spännande människor.

 

Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera er här. Jag vet att många av er är lika spända på mina kommande erfarenheter som jag är. Eller ja, mamsen och pappsen iallafall. Jag har även insett hur mycket jag uppskattar att kunna titta tillbaka på inläggen från Australien och Nya Zeeland. Hur jag kan färska upp mitt minne och återuppleva saker som legat gömda. Det hoppas jag kunna göra även efter att de kommande fyra månaderna dundrat förbi. 

 

En sak är iallafall säker. Jag kommer att sakna er. Jag känner en enorm lycka när jag tänker på vilka fantastiska personer jag har runt mig och minst lika mycket kärlek. Ni lyfter mig. Varje dag.