på äventyr

Det var ett tag sen kan man ju säga. Kan inte direkt skylla det på att jag inte haft tid... Helt ärligt har livet inte varit så roligt på senaste tiden. Vi hittade aldrig någon lägenhet att flytta till och nu har högsäsongen på universitetet börjat vildet betyder att Kalle i princip inte har tid för så mycket annat än att plugga och jobba. Själv har jag inte tagit tag i livet över huvud taget. Inte letat nytt jobb, inte träffat nya människor, inte tränat. Vet inte om jag har något speciellt att skylla det på heller. 

 

Sjukmässigt har jag inte så mycket att komma med. Var hos läkaren igen i måndags. Han höll ett litet tal om att man måste tänka på vad man stoppar i sig, man är tydligen vad man äter. Om jag är bra; nej. Nacken är bättre och det är inte längre infekterat men bra är jag inte. Har tappat vad som känns som hälften av mitt hår. Sover 12h/dygn och har gjort det de senaste veckorna. Ibland känns allt bara hopplöst, även när man är ute på sitt livs resa. 

Om jag inte haft Kalle hade jag nog bokat ett tidigare flyg hem. Jag gör INGENTING om dagarna. Har ingen att umgås med. Att det är mitt eget fel finns det inte så mycket tvivel om, men det gör inte saken bättre. Som tur är behöver jag inte hålla ut alltför länge innan planet lyfter och jag åker hemåt. Att njuta av mina sista veckor här känns tyvärr inte möjligt, men förhoppningsvis blir jag bättre. Vi får se.

 

För att avsluta på ett lite roligare håll; Har börjat titta på suits- det är kul.