på äventyr

Och så lämnade hon oss. Den där långa tjejen som passade in alldeles för bra i vårt lilla liv här borta. Hur jobbigt det än var att behöva lämna av henne på flygplatsen så är jag så otroligt tacksam över attt hon faktiskt kom. Mer än ett dygn, ensam på diverse flygplan. Så kommer hon fram till en tjej som knappt kan stå upp och än mindre göra roliga saker. Som tur var blev jag ju bättre och förhoppningsvis var tiden här helt okej ändå. 

 

Katja, jag hoppas att resan hem inte var allt för smärtsam och att du känner att det ändå var värt alla dessa flygplanstimmar. Jag lovar att försöka skynda mig hem så vi kan smälta marabou, dricka té och titta på chickflicks.