på äventyr

Värmen är tillbaka på allvar. 30 grader. Tur att jag inte är den som får dåligt samvete av att stanna inne. Varje gång jag öppnar dörren får jag en chock och funderar på hur jag ska klara mig när sommaren är här på riktigt. Inte kan vi ha glass hemma heller. Vi har nämligen bara ett frysfack och att det facket inte är tillräckligt kallt för glass fick vi lära oss den hårda vägen... Tur att det var extrapris på juic och att priset på avokados har börjat sjunka. Annars skulle humöret legat någonstans på botten av marianergraven. 

 

Kom hem 5 i natt efter att ha jobbat stängning. Det är rätt mysigt ändå. Jag gillar att gå hem vid den tiden. En av de få gångerna man får vara helt ensam i det här landet. Så nej. Förutom att min dygnsrytm blir förstörd ser jag mest bara positiva saker med att jobba sent (tidigt?). Dygnets alla timmar får en annan betydelse. Helt plötsligt är 2 på natten inte längre sent. Inte heller känns det konstigt att vakna halv tolv och tycka att det är tidigt. Desto mer synd är det om Sarah som påverkas. Det är inte lätt att försöka smyga in tyst och klättra upp för stegen till överslafen utan att hon vaknar. Flåt Därri.