på äventyr

Det tog mig två veckor att börja prata med australiensarna. Två veckor att sluta bry mig om att min engelska inte på något sätt är felfri. Det tog mig två veckor att förstå den Australienska accenten. Nu är jag nästan glad att min Engelska är som den är. Om någon säger något stelt kan jag låtsas att jag inte förstår. Det är aldrig jag som har ansvar för att driva en konversation framåt (även omjag såklart försöker). Det är rätt skönt, även om det ibland såklart blir påfrestande att aldrig kunna uttrycka sig som en vill. Använda orden en vill. Undrar lite om det är stor skillnad på mig som människa beroende på vilket språk jag pratar. Självklart är jag lite mer av en "drop kick" när jag pratar engelska, men det är inte så konstigt. Det finns både för och nackdelar, helt klart! Jag har fått bjuda på en hel del skratt när mitt uttal eller mina meningsbyggnader inte varit på topp, men det kan jag ta. 

 

Lite australienska ord/fraser:
"Rock up to"- att komma någonstans. En kan "rock up to work" tillexempel.

"Chuck"- att ställa saker någonstans. Tillexempel " Just chuck it on the table"

"Drop kick"- Människor som blivit tappade och sen fått en spark som bäbis. En mindre smart människa helt enkelt.

"Thongs"- Flipflops

"Sick Cunt"- En skön polare. Haha de är skumma Australiensare.

"But"- Istället för att säga though i slutet på en mening säger de "but". 

"Fair enough"- Används HELA TIDEN. Till det mesta. Vet inte ens hur jag ska förklara det. Kan användas som ett "okej" om någon förklarar något, men kan även användas i andra sammanhang.