på äventyr

Vaknar upp på söndagmorgonen med ett rätt ruttet humör. Kroppen gjorde ont och mest av allt ville jag ligga orörlig i sängen. Så småningom ger sig Sarah iväg på äventyr och jag blir kvar ensam hemma i väntan på att få gå tillbaka till jobbet. Vid halv 7 tiden får jag dock ett sms av min chef som säger att han egentligen skulle behöva någon annan som jobbade idag, då jag inte har kunskap om hur man gör vissa saker än så länge. Yippikayey tänkte jag och tog några glädjeskutt. Lyckoruset varade dock inte särskilt länge då han snart hörde av sig igen och meddelade att ingen annan kunde. Jag var alltså tvungen att jobba ändå. I min bedrövelse råkade jag stöta till ett glas som krashade och gick sönder. Bara att sopa upp. Eftersom jag inte gjort mig iordning fick jag helt plötsligt bråttom och det hela slutade med att jag tog tunnelbanan till jobbet i stället. Väl på jobbet var det segt. Människor dansade salsa. Dansade salsa in i mig.

 

Vid halv 3 på natten var vi äntligen klara och jag kunde bege mig hemåt. Att gå hem gick relativt smärtfritt, det var bara det att när jag skulle ta upp nycklarna så fanns de inte där. De var borta kaputt! Då Sarah sov borta fanns det heller inget jag kunde göra för att komma in. Lyckades iallafall ringa upp henne och förklara läget innan mobilen dog. Sen hade jag 4,5 timme att spendera på valfritt sätt. LÄNGSTA NATTEN I MITT LIV. Var kissnödig som fan. Försökte gömma mig från alla skumma knarkare som smyger omkring på natten. Efter att ha väntat någon timme ute i kylan kunde jag iallfall komma in i trapphuset. Där satt jag och försökte undvika att kissa på mig resterande tiden. Till råga på allt märkte jag att mina nya byxor redan gått sönder i sömmen. Jag har alltså haft ca världens sämsta dygn. Sarah var hemma nångång efter 7 och jag kunde äntligen tömma blåsan och duscha bort den äckliga lukten. Somnade vid 9 på morgonen och sov därefter. Fy.Fan.

 

 

Skicka gärna kommentarer om hur mycket ni tycker synd om mig så jag kan få känna mig lite älskad. Tack och hej.